Följ oss

FacebookRSS

Han sadlar om till gammaldags yrke

12-03-17

Hovslagaryrket är ett tufft arbete för kroppen men som samtidigt ger möjlighet till nära möten mellan djur och människor. Johan Ödman från Örserum har valt att arbeta inom det här traditionella yrket.

 – Det är jätteviktigt att man har en hovslagare som man kan lita på, som man känner sig trygg med, säger Emma Nilsson som är en av Johans kunder.

Hovslagare Johan Ödman från Örserum verkar hästens hov med klinga på samma sätt som man gjort i hundratals år. Foto: Erik Hugander

Emma Nilsson på Norra Boarps gård öster om Gränna har två stall med fyra boxar i vardera plus ett par lösdriftsplatser. Emma hyr ut stallplatser och erbjuder även full skötsel för hästarna. Det är mycket som skall fungera i ett stall. Särskilt viktigt är hästarnas hovar.

 – Utan bra hovslagare så har du en halv häst. Hästens hovar är stor grund till hela hästens hälsa. Det är jätteviktigt hur hovslagaren är och hur hovslagaren kan sitt jobb, menar Emma. 

Stallägare Emma Nilsson. Foto: Erik Hugander

En bit in på förmiddagen under en av de första marsdagarna backar hovslagaren Johan Ödman från Örserum in sin bil mot stallporten. Efter att under några år arbetat med annat har Johan valt att återigen plocka fram hammare och städ. Visserligen har han en anställning som företagssäljare i elektronik- och TV-branschen men siktar på att kunna vara hovslagare på heltid. Johan har under de senaste 20 åren varit hovslagare i flera omgångar och har därför hunnit uppleva de flesta slags hästar och stall. Som småbarnsförälder med dagistider och annat så passar det fria hantverksyrket honom utmärkt.

 – Man styr sina tider lite mer själv, man planerar efter hur kunderna och en själv kan få ihop det helt enkelt, förklarar Johan.

 

Vallacken Prinsen har hälta i en framhov. Här samråder man om och i så fall hur Prinsen skall skos. Foto: Erik Hugander

Angelica Gustafsson har sin åttaåriga vallack Prinsen i Emmas stall. Prinsen är en äkta PRE, Pure raza español som haft problem med ena framhoven under en tid. Under flera dagar har Prinsen varit i sin box utan skor för att inte förvärra hältan. Angelica leder ut sin häst ur stallet för att Johan skall se hur Prinsen rör sig med den skadade hoven. Tillsammans diskuterar Angelica och Johan fram en lösning för Prinsens hov. Det blir en extra varsam skoning med slim-söm, vilket innebär att spikarna som håller hästskon på plats är tunnare än vad de brukar vara. En rundskoning, det heter så när hästens alla fyra hovar får nya skor, tar ungefär en timme. Tiden beror bland annat på hästens humör.

 – Vissa är mer livliga än andra, säger Johan och skrattar.

Avgörande är även hur stor och tung hästen är. En riktig stor arbetshäst innebär ett tuffare jobb för hovslagaren och det kan då ta dubbla tiden. Varje häst brukar få nya skor 5-10 gånger per år, beroende på slitage. 

 

Johan skall spika fast den nya skon i Prinsens ena bakhov. Foto: Erik Hugander

Det första momentet för en hovslagare efter att ha bekantat sig med hästen är att ta bort de gamla skorna. Därefter skall hovarna verkas, det skämtsamt liknas vid att klippa naglarna. Med klinga och rasp skall en helt ny och slät yta skapas på hoven innan en ny sko spikas fast. Detta kräver noggrannhet, erfarenhet och en stadig hand då själva spikandet är ett känsligt moment och sker med små marginaler och vissa risker.

Under tiden Johan arbetar i stallet fodrar Emma de övriga hästarna i hagen. Hon värdesätter att ha en hovslagare som kan hästarna och lovordar Johan.

 – Flexibel och ställer upp, kommer när han lovar. Och engagerar sig. Han har varit här fyra gånger de senaste två veckorna bara för att hjälpa prinsen att korrigera hans hälta som vi inte vet vad den beror på. 

 

Johan har med sig alla verktyg och städet står i bakluckan. Foto: Erik Hugander

Efter Prinsens rundskoning skall Johan verka en häst till som är för ung för att börja med skor ännu. Sedan åker han vidare till nästa stall och nya hästar. Johan beskriver stolt hovslagaryrket som omväxlande och ansvarsfullt.

 – Charmen är att få jobba med djuren, få den här känslan av samarbete. Man har en kontakt med hästarna som är få förunnat att känna av. Man får vara ute mycket, träffa mycket folk, vistas på landsbygden, förklarar han.

 

Erik Hugander