Följ oss

FacebookRSS

Ingrid Ydén Sandgren: Privilegium att bo i Ölmstad

 Rosenlund i Ölmstad, 20 februari

”Morgonens rodnad över bergen brinner

Stilla från jorden nattens skuggor försvinner…”

Denna morgon var det faktiskt sant. Redan såg jag skimret av morgonrodnaden bakom skogen. Jag kom till frukosten gnolande på tidegärdens vackra inledningspsalm men fick höra att ”här finns ju inga berg..” Det gör detsamma, frukosten åts i glad sol och trädgården var vit som en brud efter nattens snöfall.

Vilket privilegium att bo i Ölmstad, att bo på landet, även om det är mörkt när man kommer hem på kvällen, om inte stjärnhimlen strålar. Då ser jag Karlavagnen lutad över grannens hus, Kristinelund, och tänker på Edith Södergrans dikt om stjärnorna som hälsar henne välkommen hem.

Apropå dikt så hör jag till dem som ivrigt studerar dödsannonserna. Inte för att hitta någon bekant under kors eller katt eller segelbåt utan för att hitta brukbara dikter. I dag fann jag en, som jag genast klippte ut och vill dela med mig. Jag har läst den förr och kände igen den originella metaforen om döden, som påminner om en Gullbergdikt med samma ämne. Här är den:

 

”Ett blått sken strömmar

ut från mina kläder.

Midvinter.

Klirrande tamburiner

av is.

Jag sluter ögonen.

Det finns en ljudlös värld

det finns en spricka

där döda

smugglas över gränsen.”

Tomas Tranströmer

 

Ingrid Ydén Sandgren

Journalist och författare, mest helgonbiografier, senaste boken översatte Ingrid från franskan: ”Jag skall visa dig vägen till himmelen”( om den helige kyrkoherden i Ars) Skriver varje dag, i skrivstugan Pax et Bonum: artiklar, blogg (sanktaclara.blogspot.com), twitter, brev. Bor i Ölmstad som hon upplever som ett underbart ställe. Uppvuxen i städer men älskar landet. Läser mycket, alltid tre böcker på gång.